Svensk ordbok 2009, webbversion
förlå
´
telse
substantiv
~n
för·låt·els·en
●
det att förlåta
komm.
tid.
JFR
cohyponym
ursäkt
be om förlåtelse
ge förlåtelse
få syndernas förlåtelse
förlåtelse (för ngt/att+V/SATS)
sedan ca 1385
Klosterläsning
fornsv.
forlatilse