Svensk ordbok 2009, webbversion
[-lå´v-]
substantiv ~en ~ar
för·lov·ning·en●överenskommelse mellan två människor om att (senare) gifta sig
vanligen manifesterad genom utbyte av ringar
släkt.tid.JFRcohyponymtrolovning
förlovningsannonsförlovningsringringförlovningen bruten förlovningeklatera en förlovninghon har slagit upp förlovningenförlovning (mellan ngra), förlovning (med ngn)sedan 1739