Svensk ordbok 2009, webbversion

förli´kas verb förliktes förlikts för·lik·as●träffa överens­kommelse i godo och und­vika hotande strids­åtgärder; främst ömse­sidigt komm.parterna kunde inte förlikas och strejk ut­brötförlikas med ngn, ngra förlikassedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. forlikas Subst.:vbid1-162799förlikande, förlikning