Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förliktes förlikts
för·lik·as●träffa överenskommelse i godo
och undvika hotande stridsåtgärder; främst ömsesidigt
komm.parterna kunde inte förlikas och strejk utbrötförlikas med ngn, ngra förlikassedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. forlikas
Subst.:vbid1-162799förlikande,
förlikning