Svensk ordbok 2009, webbversion

förla´ma verb ~de ~t för·lam·ar●vanligen pass. el. part. beröva rörelse­förmågan med.SYN.synonymparalysera 1 han var helt förlamad från höften och ner­åt○äv. bildligtberöva handlings­förmågan verksamheten förlamades av ned­skärningarnahon var förlamad av oroförlama ngn/ngtsedan 1493Upplands Lagmansdombokfornsv. forlama, förlama; till lam Subst.:vbid1-162761förlamande, förlamning