Svensk ordbok 2009, webbversion

förkunn´are substantiv ~n äv. vard. förkunnarn, plur. ~, best. plur. förkunnarna för·kunn·ar·en●person som fram­träder för att sprida en lära el. ett budskap e.d. komm.relig.yrk.JFRcohyponympredikant prästen är ordets förkunnarefreds­rörelsens stora förkunnare○ibl. med ton­vikt på starkt retorisk talarstil e.d.som politisk talare är han något av en förkunnareen förkunnare (av ngt)sedan 1544