Svensk ordbok 2009, webbversion

förkovra [-kå´v-] verb ~de ~t för·kovr·ar●ut­veckla (kunskaper eller färdigheter) till det bättre vanligen från ett hyggligt begynnelseläge pedag.förkovra sina kunskaper i engelska○ofta refl.förkovra sig genom studierförkovra ngt, förkovra sig (i ngt)sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. forkofra; av lågty. sik vorkoveren ’skaffa sig, förvärva’; ombildn. ur lat. recupera´re ’åter­ta; hämta sig’ Subst.:vbid1-162592förkovrande, vbid2-162592förkovring; förkovran