Svensk ordbok 2009, webbversion
förkomma
[-kåm´a]
verb förkom förkommit förkommen förkomna, pres. förkommer
för·komm·er●gå förlorad genom slarv
på mer el. mindre okänt sätt
Nollbrevet har tyvärr förkommitförkommasedan 1526jfr fornsv. forkoma ’förstöra, ödelägga’
Subst.:vbid1-162562förkommande