Svensk ordbok 2009, webbversion

förkomma [-kåm´a] verb förkom förkommit förkommen förkomna, pres. förkommer för·komm·er●gå förlorad genom slarv på mer el. mindre o­känt sätt Nollbrevet har ty­värr förkommitförkommasedan 1526jfr fornsv. forkoma ’förstöra, öde­lägga’ Subst.:vbid1-162562förkommande