Svensk ordbok 2009, webbversion
förkola
[
-kå
´
la
]
verb
~de ~t
för·kol·ar
●
förvandla (organiskt ämne) till kol
kem.
förkolat benmaterial
förkola ngt
sedan 1807
Subst.:
vbid1-801152
förkolande
,
vbid2-801152
förkolning