Svensk ordbok 2009, webbversion

förkling´a verb ~de ~t för·kling·ar●ljuda allt svagare och så småningom tystna om ljud, särsk. ton musikSYN.synonymklinga ut JFRcohyponymförtona musiken förklingade i sommar­natten○äv. bildligt i ut­tryck för att ngt inte beaktas e.d.hans maning förklingade o­hördförklingasedan 1810Subst.:vbid1-162487förklingande