Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·kling·ar●ljuda allt svagare och så småningom tystna
om ljud, särsk. ton
musikSYN.synonymklinga ut
JFRcohyponymförtona
musiken förklingade i sommarnatten○äv. bildligt i uttryck för att ngt inte beaktas e.d.hans maning förklingade ohördförklingasedan 1810Subst.:vbid1-162487förklingande