Svensk ordbok 2009, webbversion
förja´ga
verb ~de ~t
för·jag·ar●driva bort
med direkt el. indirekt våld
psykol.när oljan upptäcktes förjagades urbefolkningen○äv. bildligtförjaga känslan av isoleringförjaga ngn/ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. foriägha; efter lågty. vorjagen; jfr ty. verjagen
Subst.:vbid1-162412förjagande