Svensk ordbok 2009, webbversion

förja´ga verb ~de ~t för·jag·ar●driva bort med direkt el. indirekt våld psykol.när oljan upp­täcktes förjagades ur­befolkningen○äv. bildligtförjaga känslan av isoleringförjaga ngn/ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. foriägha; efter lågty. vorjagen; jfr ty. verjagen Subst.:vbid1-162412förjagande