Svensk ordbok 2009, webbversion

förgö´ra verb förgjorde förgjort, pres. förgör för·gjor·de●full­ständigt förstöra NollJFRcohyponymtillintetgöra ○särsk.döda målet var att totalt förgöra fiendenförgöra ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. forgöra; efter lågty. vordon med samma betydelse Subst.:vbid1-162103förgörande, vbid2-162103förgör(n)ing; vbid3-162103förgörelse