Svensk ordbok 2009, webbversion

förgyll´a verb förgyllde förgyllt, pres. förgyller för·gyll·er●vanligen perf. part. förse med tunt guldöverdrag konstvet.förgyllda spegel­ramarett glas med förgylld kant○äv. bildligtförsköna, göra mer behaglig huvudrolls­innehavaren kom till Stock­holm för att förgylla filmens svenska premiärförgylla ngtsedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forgylla; efter lågty. vorgulden med samma betydelse; jfr guld Subst.:vbid1-162065förgyllande, vbid2-162065förgyllning