Svensk ordbok 2009, webbversion
förgu
´
dning
substantiv
~en ~ar
för·gud·ning·en
●
gränslös, okritisk uppskattning
ngt åld.
af.
JFR
cohyponym
apoteos
självförgudning
förgudningen av krigshjältarna
förgudning (av ngn)
sedan 1773