Svensk ordbok 2009, webbversion

förgrymm´a verb ~de ~t för·grymm·ar●vanligen pass. el. perf. part. göra mycket arg psykol.det som förgrymmade honom mest var deras lik­giltighetförgrymma ngnsedan 1882till äldre sv. förgrymma sig ’bli vred’; av ty. sich vergrimmen med samma betydelse; jfr grym Subst.:vbid1-162041förgrymmelse