Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·grymm·ar●vanligen pass. el. perf. part.
göra mycket arg
psykol.det som förgrymmade honom mest var deras likgiltighetförgrymma ngnsedan 1882till äldre sv. förgrymma sig ’bli vred’; av ty. sich vergrimmen med samma betydelse; jfr grym
Subst.:vbid1-162041förgrymmelse