Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·gift·ar1tillföra gift till
komm.med.ärtsoppan var förgiftadvi förgiftar naturen○äv. bildligtfylla med hat och bitterhet
de olösta gränsproblemen förgiftar relationerna mellan grannländernaförgifta ngt (med ngt)sedan 1623till fornsv. forgift ’gift’, av lågty. vorgift ’förgiftning; gift’; jfr 1gift
2döda eller skada (ngn) med gift
jur.han försökte förgifta sin styvfarförgifta ngnsedan 1745Subst.:vbid1-161964förgiftande,
förgiftning