Svensk ordbok 2009, webbversion

förfö´relse substantiv ~n ~r för·för·els·en●det att locka till sexuellt um­gänge psykol.tid.förförelsekonstförförelsescenförförelse och svart­sjuka○äv. all­männaredet att locka till o­lämpligt handlande förförelse (av ngn)sedan 1519 (i sammansättn.)Stockholms stads tänkeböckerfornsv. forförilse ’frestelse; förförelse’ Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 5:29