Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~r
för·för·els·en●det att locka till sexuellt umgänge
psykol.tid.förförelsekonstförförelsescenförförelse och svartsjuka○äv. allmännaredet att locka
till olämpligt handlande
förförelse (av ngn)sedan 1519 (i sammansättn.)Stockholms stads tänkeböckerfornsv. forförilse ’frestelse; förförelse’
Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 5:29