Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förfärades förfärats
för·fär·as●känna starkt, skräckblandat obehag
psykol.hon förfärades över hans hatförfäras (över ngt/att+V/SATS)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. forfäras
Subst.:förfäran
Förfäras ej, du lilla hop.1937 års psalmbok, nr 508:1 (Gustav II Adolfs fältpsalm)