Svensk ordbok 2009, webbversion

förfä´ran substantiv, best. f. ~, n-genus för·fär·an●starkt, skräck­blandat o­behag psykol.till sin förfäran upp­täckte hon att hon hade glömt nycklarnakommentarerna till attentatet präglades av upp­rördhet och förfäranförfäran (över ngt/att+V/SATS)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. forfäran