Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~, n-genus
för·fär·an●starkt, skräckblandat obehag
psykol.till sin förfäran upptäckte hon att hon hade glömt nycklarnakommentarerna till attentatet präglades av upprördhet och förfäranförfäran (över ngt/att+V/SATS)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. forfäran