Svensk ordbok 2009, webbversion
förfäk
´
ta
verb
~de ~t
för·fäkt·ar
●
(ivrigt) tala för
viss åsikt e.d.
komm.
han förfäktade radikala åsikter
förfäkta ngt
sedan 1546
av lågty.
vorvechten
med samma betydelse; jfr
fäkta
Subst.:
vbid1-161886
förfäktande