Svensk ordbok 2009, webbversion

förfä´a verb ~de ~t för·fä·ar●vanligen pass. el. perf. part. göra o­självständig och dum ngt åld.komm.han hävdade att barnen förfäades av det ständiga tv-tittandetförfäa ngnsedan 1789Subst.:vbid1-161878förfäande