Svensk ordbok 2009, webbversion
förfä
´
a
verb
~de ~t
för·fä·ar
●
vanligen pass. el. perf. part.
göra osjälvständig och dum
ngt åld.
komm.
han hävdade att barnen förfäades av det ständiga tv-tittandet
förfäa ngn
sedan 1789
Subst.:
vbid1-161878
förfäande