Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. förelöparn, plur. ~, best. plur. förelöparna
före|löp·ar·en●ngt som föregår (och förebådar) ngt annat
yrk.liberalismens förelöpare under 1700-taleten förelöpare (till ngn/ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. forelöpare
O låt mig bli en förelöparfågel nattblå, men med ett bröst av pärlemor, och låt mig störta främst, och dränkt i dimman få ropa ut: jag tror på ljus. Jag tror.Solveig von Schoultz, Fåglarna (i Eko av ett rop, 1946)