Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`regångare substantiv ~n äv. vard. föregångarn, plur. ~, best. plur. föregångarna före|­gång·ar·en●person som verkat före viss annan person in­om visst om­råde yrk.den nu­varande stats­ministerns föregångare○ibl. äv.föregångs­man japanerna var föregångare på transistorteknikens om­råde○äv. om annat än personfonografen var grammofonens föregångarengns/ngts föregångare, föregångare till ngn/ngtsedan 1587