Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. föregångarn, plur. ~, best. plur. föregångarna
före|gång·ar·en●person som verkat före viss annan person
inom visst område
yrk.den nuvarande statsministerns föregångare○ibl. äv.föregångsman
japanerna var föregångare på transistorteknikens område○äv. om annat än personfonografen var grammofonens föregångarengns/ngts föregångare, föregångare till ngn/ngtsedan 1587