Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`regripa verb föregrep föregripit föregripen föregripna, pres. föregriper före|­grip·er●blanda sig i (ngt) genom allt­för tidiga egna åt­gärder särsk. genom yttrande NollJFRcohyponymantecipera 2 föregripa ett beslutjag vill inte föregripa ut­redningens resultat○äv. ut­vidgatbehandla i för­väg ○ibl. äv.före­båda hans idéer finns föregripna redan hos NNföregripa ngtsedan 1633efter ty. vorgreifen med samma betydelse Subst.:vbid1-161333föregripande