Svensk ordbok 2009, webbversion
verb föregrep föregripit föregripen föregripna, pres. föregriper
före|grip·er●blanda sig i (ngt) genom alltför tidiga egna åtgärder
särsk. genom yttrande
NollJFRcohyponymantecipera 2
föregripa ett beslutjag vill inte föregripa utredningens resultat○äv. utvidgatbehandla i förväg
○ibl. äv.förebåda
hans idéer finns föregripna redan hos NNföregripa ngtsedan 1633efter ty. vorgreifen med samma betydelse
Subst.:vbid1-161333föregripande