Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rege äv. åld. fö`regivafö`regiva verb föregav, föregett el. föregivit, föregiven föregivna, pres. föreger äv. åld. föregiver före|­giv·it●an­föra som (viktig) faktor komm.han föregav sjukdom som skäl för sin från­varo○i perf. part. vanligen med stark bi­betydelse av ifråga­sättandeJFRcohyponymförment regimens föregivna freds­viljaförege ngt/SATSsedan 1527jfr ty. vorgeben med samma betydelse Subst.:föregivande