Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förebar föreburit föreburen föreburna, pres. förebär
före|bur·it●anföra som skäl eller ursäkt
för visst handlande; ofta med avs. på mindre övertygande skäl
formelltkomm.han förebar sjukdom som skäl till uteblivandetförebära ngtsedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. forebära, även ’bära fram’
Subst.:förebärande