Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rebära verb förebar föreburit föreburen föreburna, pres. förebär före|­bur·it●an­föra som skäl eller ur­säkt för visst handlande; ofta med avs. på mindre över­tygande skäl formelltkomm.han förebar sjukdom som skäl till ute­blivandetförebära ngtsedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. forebära, även ’bära fram’ Subst.:förebärande