Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
för·döm·els·en●tillstånd av (evig) osalighet
i (äldre) kristen tro
relig.tid.hemfallen åt den eviga fördömelsen○äv. allmännarepermanent elände
krigen var landets ständiga fördömelsesedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. fordömilse