Svensk ordbok 2009, webbversion

fördröj´a verb fördröjde fördröjt, pres. fördröjer för·dröj·er●få (ngt) att in­träffa senare tid.JFRcohyponymuppskjutacohyponymförsena o­ron fördröjde hans till­frisknandeett kallcentrum fördröjde våren○äv. med avs. på personförsena hon blev fördröjd av ett telefon­samtalfördröja ngn/ngtsedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. fordröghia Subst.:vbid1-161174fördröjande, fördröjning