Svensk ordbok 2009, webbversion
verb fördrev fördrivit fördriven fördrivna, pres. fördriver
för·driv·er●tvinga att försvinna
fördriva onda makterfördriva inkräktarna○spec. i ett fast (äldre) uttryckont skall med ont fördrivas○äv. bildligtfå (tiden) att skenbart gå snabbare
han fördrev tiden med att lösa korsordfördriva ngn/ngt (med ngt/att+V)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. fordriva
Subst.:vbid1-161162fördrivande,
fördrivning