Svensk ordbok 2009, webbversion

fördri´va verb fördrev fördrivit fördriven fördrivna, pres. fördriver för·driv·er●tvinga att försvinna fördriva onda makterfördriva in­kräktarna○spec. i ett fast (äldre) ut­tryckont skall med ont fördrivas○äv. bildligtfå (tiden) att skenbart gå snabbare han fördrev tiden med att lösa kors­ordfördriva ngn/ngt (med ngt/att+V)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. fordriva Subst.:vbid1-161162fördrivande, fördrivning