Svensk ordbok 2009, webbversion

fördett`ing el. föredett`ingföredett`ing substantiv ~en ~ar för(e)|­dett·ing·en●tidigare fram­stående person vars skicklighet eller in­flytande starkt av­tagit yrk.i början av sin proffs­karriär fick han mest boxas mot fördettingarsedan ca 1840efter fra. ci-devant ’före detta’ (spec. om f.d. adliga personer under franska revolutionen)