Svensk ordbok 2009, webbversion

förbrö´dring substantiv ~en ~ar för·brödr·ing·en●(över­gång till) um­gänge under mycket vänskapliga former släkt.tid.det internationella lägret inne­bar förbrödring och kamratskap○särsk. (förr)titel­bortläggning på jul­festen skedde den ceremoniella förbrödringen med ”du” och ”hej”förbrödring (mellan ngra), förbrödring (med ngn)sedan 1848