Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
för·brödr·ing·en●(övergång till) umgänge under mycket vänskapliga former
släkt.tid.det internationella lägret innebar förbrödring och kamratskap○särsk. (förr)titelbortläggning
på julfesten skedde den ceremoniella förbrödringen med ”du” och ”hej”förbrödring (mellan ngra), förbrödring (med ngn)sedan 1848