Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·blind·ar●(tillfälligt) beröva synförmågan
om händelse el. företeelse
med.de blev förblindade av röken○särsk. bildligtberöva omdömet
framgångarna förblindade honomhan var förblindad av sitt hat mot fadernförblinda ngnsedan ca 1430Själens tröstfornsv. forblinda
Subst.:vbid1-160793förblindande;
vbid2-160793förblindelse