Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rbigå verb förbigick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r för·bi|­går●lämna utan upp­märksamhet el. intresse NollJFRcohyponymhoppa över han förbigicks vid ut­nämningen○ofta i polemiska samman­hang (särsk. i ett ut­tryck)hans in­lägg är av den arten att det kan förbigås med tystnad○äv. med konstruktionsväxlingund­gå upp­märksamheten hos hon undrade om något hade förbigått henneförbigå ngn/ngtsedan 1640Subst.:förbigående