Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förbigick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r
för·bi|går●lämna utan uppmärksamhet
el. intresse
NollJFRcohyponymhoppa över
han förbigicks vid utnämningen○ofta i polemiska sammanhang (särsk. i ett uttryck)hans inlägg är av den arten att det kan förbigås med tystnad○äv. med konstruktionsväxlingundgå uppmärksamheten hos
hon undrade om något hade förbigått henneförbigå ngn/ngtsedan 1640Subst.:förbigående