Svensk ordbok 2009, webbversion
förbi
´
da
verb
~de ~t
för·bid·ar
●
stilla invänta
åld.; särsk. relig.
Noll
förbida döden
förbida ngt
sedan ca 1452
Nya eller Karls-Krönikan
fornsv.
forbidha
Subst.:
vbid1-160696
förbidande
;
vbid2-160696
förbidan