Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. förarn, plur. ~, best. plur. förarna
för·ar·en1person som manövrerar (motor)fordon
trafik.yrk.förarplatsbilföraretruckföraresamtal med föraren är inte tillåtet○äv. i fråga om större motordrivna redskap etc.hissförareförare (av ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. förare; till föra
2vanligen i sammansättn.
person som visar vägen
sport.yrk.fjällförarehundföraresedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser