Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`na verb ~de ~t fön·ar●blåsa i­genom (hår) med varm luft med hjälp av (hand)fläkt kläd.föna håret○äv. med konstruktionsväxlingföna en trendig frisyrföna ngtsedan 1965till föhn Subst.:vbid1-160267fönande, vbid2-160267föning