Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
följ·et1(mindre) grupp människor som åtföljer viss person
under förflyttning, t.ex. som uppvaktning
sociol.yrk.JFRcohyponymeskort
prinsen kom till häst med ett ståndsmässigt följe○äv. om grupp med gemensam sysselsättning e.d.ofta nedsätt.; ngt åld.ett följe av marknadsgycklare kom dragande genom staden○äv.anhang
nedsätt.gängledaren och hans följeett följe (av ngra)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. fylghe; till följa
2i vissa uttryck
sällskap
trafik.slå följe med ngnsvanen med ungarna i följe○äv. bildligten börsnedgång som i sitt följe kan ha ökad arbetslöshet(i) följe, (slå) följe (med ngn)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagen