Svensk ordbok 2009, webbversion
föhn
el.
fönfön
[fö´n]
substantiv ~en
fö(h)n·en●varm torr vind som uppträder på läsidan av bergskedja
särsk. i Alperna
meteorol.JFRcohyponymsciroccocohyponymsamum
föhnvindsedan 1865av schweizisk ty. Föhn med samma betydelse; av lat. (ven´tus) favo´nius ’västlig (vind); vårlig (vind)’