Svensk ordbok 2009, webbversion

föhn el. fönfön [fö´n] substantiv ~en fö(h)n·en●varm torr vind som upp­träder på lä­sidan av bergs­kedja särsk. i Alperna meteorol.JFRcohyponymsciroccocohyponymsamum föhnvindsedan 1865av schweizisk ty. Föhn med samma betydelse; av lat. (ven´tus) favo´nius ’västlig (vind); vårlig (vind)’