Svensk ordbok 2009, webbversion
fång
`
esman
substantiv
~nen fångesmän
,
best.
plur.
fångesmännen
fång·es|mann·en
●
person som man förvärvat ngt från
jur.
jur.
yrk.
sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
fornsv.
fanga
man
,
fangesman