Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
få|fäng·lig·het·en1avsaknad av meningsfullt syfte
särsk. i religiösa sammanhang
högt.relig.JFRcohyponymtomhet
det världsliga livets fåfänglighetsedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. fafänglikhet
2företeelse som tyder på fåfänga
vanligen om föremål
Nollfjädrar, flor och allsköns fåfänglighetsedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserFåfängligheters fåfänglighet!Bibeln (1917 års övers.), Predikaren 1:2 (om livet)