Svensk ordbok 2009, webbversion
[fär`ja]
verb ~de ~t
färg·ar1behandla med färgämneslösning
för att ge färg åt ngt
Nollsesefärg 1
JFRcohyponymmåla 1
färga håret röttkläder som man färgat själv bör tvättas separat○äv. bildligt (om icke-levande företeelser)ge färg åt
solen färgade himlen rödivern färgade hans kinder rödafärga ngt (ADJ)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. färgha
2prägla på ett iögonfallande sätt
om abstrakta företeelser
NollJFRcohyponympåverka
de sista minnesbilderna färgar helhetsintryckethans av nostalgi och hatkärlek färgade memoarerfärga ngtsedan 1821Subst.:vbid1-159745färgande,
vbid2-159745färgning