Svensk ordbok 2009, webbversion
[fän`-äv.fä`n-]
substantiv ~en
fän|kål·en●en dilliknande, flockblommig kryddväxt
vars frön används som krydda för likör, brännvin, bröd m.m.
bot.kokk.○äv. om kryddan○äv. om den uppsvällda nederdelen av växtstammen, anv. som grönsakfänkålsgratängsedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. fänikal; av lågty. venekol, venikel, ombildat genom anslutning till kol ’kål’; av lat. fenic´ulum med samma betydelse