Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n fältherrar
fält|herr·en●hög militär ledare med ansvar för större avdelning stridskrafter
i krig; särsk. om framgångsrik sådan
ofta som informell övergripande beteckningmil.yrk.JFRcohyponymhärförare
fältherreblickde stora fältherrarna Hannibal, Alexander och Napoleonsedan 1524