Svensk ordbok 2009, webbversion

fäl`therre substantiv ~n fältherrar fält|­herr·en●hög militär ledare med an­svar för större av­delning strids­krafter i krig; särsk. om framgångs­rik så­dan ofta som informell över­gripande beteckningmil.yrk.JFRcohyponymhärförare fältherreblickde stora fältherrarna Hannibal, Alexander och Napoleonsedan 1524