Svensk ordbok 2009, webbversion

fäk`tning substantiv ~en ~ar fäkt·ning·en●tve­kamp med stöt-, hugg- eller stick­vapen med vilka man genom finter etc. försöker träffa mot­ståndaren och försvara sig själv mil.sport.tid.sabelfäktningvärjfäktning○spec. om tävlingssportfäktning in­går i modern fem­kampsedan ca 1500 (i sammansättn.)Josua bok, Domare bokenfornsv. fäktning