Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
fäkt·ning·en●tvekamp med stöt-, hugg- eller stickvapen
med vilka man genom finter etc. försöker träffa motståndaren och försvara sig själv
mil.sport.tid.sabelfäktningvärjfäktning○spec. om tävlingssportfäktning ingår i modern femkampsedan ca 1500 (i sammansättn.)Josua bok, Domare bokenfornsv. fäktning