Svensk ordbok 2009, webbversion
fu
´
rie
substantiv
~n ~r
furi·en
●
person i tillstånd av raseri
psykol.
sag.
yrk.
hon var slav under pennan och bläcket och arbetade som en furie
sedan 1685
av lat.
fur
´
ia
’hämndgudinna; rasande kvinna’; jfr
furor