Svensk ordbok 2009, webbversion

furage [-a´∫] substantiv ~t [-a´∫et] fur·ag·et●häst­foder särsk. mil.jordbr.mil.zool.hären led brist på både proviant och furagesedan 1558av fra. fourrage ’foder’, till fornfra. feurre ’halm’; besl. med foder 1; jfr furir