Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
funda·ment·al·ism·en●tro på (religiösa) skrifters bokstavliga sanning
vanligen nedsätt.pol.relig.○spec. om en (protestantisk) riktning som hävdar bibelauktoriteten gentemot naturvetenskapernakristen fundamentalism○spec. äv. inom islam om en riktning som vill omskapa samhället enl. religiösa principermuslimsk fundamentalismfundamentalismen i ayatollornas Iran○äv. försvagat om rigid och kompromisslös hållning i allmänhetfördelningsfundamentalismmarknadsfundamentalismfundamentalismen inom vissa delar av miljörörelsensedan 1932; ökad anv. sedan slutet av 1980-talet