Svensk ordbok 2009, webbversion

fum`la verb ~de ~t fuml·ar●röra och an­vända händerna på ett klumpigt och o­skickligt sätt komm.han fumlade med spännenahon fumlade i mörkret efter ljus­knappenfumla (med/efter ngt)sedan 1741sv. dial. fumla, till fumma ’vara darr­hänt; yra’; besl. med famla Subst.:vbid1-158044fumlande; 1fummel