Svensk ordbok 2009, webbversion
fum`la
verb ~de ~t
fuml·ar●röra och använda händerna på ett klumpigt och oskickligt sätt
komm.han fumlade med spännenahon fumlade i mörkret efter ljusknappenfumla (med/efter ngt)sedan 1741sv. dial. fumla, till fumma ’vara darrhänt; yra’; besl. med famla
Subst.:vbid1-158044fumlande;
1fummel