Svensk ordbok 2009, webbversion

full`ända verb ~de ~t full|­änd·ar●bringa till full­ändning Nollbarnet fulländade deras lycka○äv. neutraltbringa till färdigt resultat mindre brukl.byggnaden fulländades 1900fullända ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. fulända; efter lågty. vulenden, ty. vollenden med samma betydelse, eg. ’föra till fullt slut’ Subst.:vbid1-158026fulländande, fulländning