Svensk ordbok 2009, webbversion

full`maktslag substantiv ~en ~ar full·makts|­lag·en●lag som till­fälligt ger en regering befogenheter långt ut­över de normala och vanligen åsido­sätter folk­representationen jur.stats­ministerns begäran om fullmaktslagar bi­fölls av riks­dagen med hän­syn till kris­lägetsedan åtm. ca 1915