Svensk ordbok 2009, webbversion
full`maktslag
substantiv ~en ~ar
full·makts|lag·en●lag som tillfälligt ger en regering befogenheter långt utöver de normala
och vanligen åsidosätter folkrepresentationen
jur.statsministerns begäran om fullmaktslagar bifölls av riksdagen med hänsyn till krislägetsedan åtm. ca 1915