Svensk ordbok 2009, webbversion
full`göra
verb fullgjorde fullgjort, pres. fullgör
full|gjor·de●ordentligt utföra
plikt e.d.
Nollfullgöra sitt uppdragfullgöra sina förpliktelserfullgöra ngtsedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. fulgöra
Subst.:vbid1-157872fullgörande